a big big world
Jobbet har startat, på heltid. Det är jobbigt och samtidigt det roligaste som finns.
Finns inte mkt ork till övers när jag kommer hem på dagarna, trött som ett monster.
Min kropp är tydligen inte den piggaste, påstår dom..
Idag, eller ikväll var jag på biteline med mina fina vänner. Hanna, Anna och Sofie. Jag som är smart väljer att äta tacobuffé dom andra väljer diverse saker. Efter 40 minuters väntan så börjar vi fundera lite... Det är knappt några människor och vi har inte fått mat? Tillslut så kommer tjejen och säger att dom slarvat bort eställningslappen! Jag dör... Så hundrig att jag skulle kunna äta upp närmaste köttsak, alltså Hanna.
Efter det får jag ätaeftersom jag hållit mig för deras skull. SNÄLL! Deras mat kommer efter ungefär en kvart, då har jag redan blivit mätt, det som jag inte ville skulle hända! Tillslut blev vi alla nöjda, tur det. Tack för myset.
Mina favoriter + Anna vid värngåvan.
Dessutom så har det jag länge försökt skjuta bort ifrån mig hänt, Reddis är utdömd. "Hon blir nog aldrig bättre". FAN. Pappa försökte med "men du har juh savanna kvar, det är juh din pärla." JA, Savanna är min lilla bebis. Men min stora Bebis då? Ska hon också dö nu, mördas? Ska vi bestämma om någon ska spruta in döden i henne? Min feta bebis.
ALDRIG I MITT LIV ATT JAG TAR ETT TILL SÅNT BESLUT.
It's not a big big thing if you leave me,
but I do do feel that, I too too will miss you much.
Nuu ska jag somna, med kläderna på. Jag bryr mig inte. Skönt? SOMFAN.
